Vinterkrigföring och militär skidåkning genom 1000 år

Skidåkning har förekommit sedan neolitikum, troligen i cirka 7000-8000 år. Spår finns i de arkeologiska arkiven i form av hällristningar och rester av vad som har tolkats som rester av riktiga skidor. Skidåkning var känt i hela Skandinavien och västra Ryssland och gav rörlighet vintertid. Hur och när den först användes i konflikter vet vi inte, men den nämns i sagorna. Den första systematiska utvecklingen av militär skidåkning skedde i Norge i slutet av 1600-talet, då enheter av skogvaktare utrustades med skidor och särskild träning och utrustning utvecklades. De spelade en avgörande roll i krigen mellan Danmark-Norge och Sverige tills de upplöstes 1826.

Under 1800-talet spred sig skidåkningen också över hela Kontinentaleuropa. Särskilt i Alperna och Karpaterna befäste stater som Frankrike, Tyskland, Österrike och Italien sina positioner i gränsregionerna som sträcker sig över höga toppar och pass. Under denna period utvecklades också den moderna skidsporten, både i Skandinavien och på kontinenten, och några av de första internationella tävlingarna hölls.

Under andra världskriget blev skidåkning ett viktigt inslag i militära operationer både i Finland och Sovjetunionen samt i Norge under fälttåget 1940 och det efterföljande motståndet mot den tyska ockupationen. Under det kalla kriget blev skidåkningen ett slags "proxy", där internationella evenemang användes för att visa upp nationell exil. När krigföringen blev mer mekaniserad förblev skidåkning en viktig stridsteknik, men nya element som bandvagnar användes.

Ta en närmare titt på den utrustning som soldater har använt vintertid genom tiderna, från skidgevär från 1700-talet till M1 US Carbin.

Evenemanget inkluderar även inträde till museet.

Turen inkluderar guidning i museet, en föreläsning och presentation av viktig utrustning, till exempel "NATO-skidan", Primus 111-kök, sovsäckar och tält.